Arkiv för januari, 2007

I slutet av november fick jag ett brev från min doktor som sa att mina värden blivit lite låga och att vi istället skulle testa att tappa blod var tolfte vecka. Så istället för att bli tappad i december gick jag i januari. Och Hb-värdet hade gått upp. Själv är jag lite tveksam Jag har börjat bli väldigt trött igen. OK - det kan vara vintertrötthet och lite deppighet - får gärna det på vintern - men jag tycker samtidigt att det känns lite som trötthet när järnmättnaden i blodet är lite hög. När jag tog prover sist hade jag varit och tappat mig dagen innan så det är ju inte alldeles säkert att det visade helt rätt. Vi får väl se vad det säger i mars eller när nu testerna blir nästa gång. Jag tycker att tröttheten finns där och min konstiga hud jag har på högerfoten har spridit sig. Ett tag fanns den inte där knappt alls.
Men till nästa provtillfälle skall jag nog överleva. Det är uppenbarligen inte lätt att hitta helt rätt.

Det märks tydligt att min värsta årstid är på gång att börja. Man pratar om höst och vår depressioner. Men jag känner av vintern. Jag avskyr vintern. Vår, sommar och höst gillar jag alla tre. Men vintern hoppade jag gärna över. Och det har inte minsta betydelse om det är snö eller inte snö. Även om jag föredrar att det inte är snö, för då kan jag åtminstone försöka låtsas att det inte är vinter. Vintern är en enda lång jobbig väntan. Hösten är fin och man kan plocka svamp och bär. Våren är ljuvlig - det tycker väl alla. Vinterna är bara en transportsträcka. En alldeles för lång sådan. Jag inbillar mig varje år att jag skall försöka aktivera mig på något sätt för att glömma bort att det är vinter, men det blir likadant varje år. Det vill säga ingenting. Bara väntan. Det är inget kul att promenera för det är bäckmörkt när man kommer hem. I år skulle man förmodligen kunna plocka svamp, åtminstone än så länge, men de blir ofta lite smaklösa och vattniga när det är så mörkt ute. Och i år skulle jag förmodligen till och med kunna hitta lite vårblommor, men jag vet ju att det förmodligen kommer kyla framöver, alldeles för sent, så därför så kan jag inte glädja mig åt de där blommorna. Och mörkt är det lik förbaskat. Jag brukar läsa bloggar från svenskar som bor utomlands. Italien, Spanien, Austrialien och jag kan bara säga att jag är grymt avundsjuk. Önskar att jag hade emigrerat en gång i tiden. Tyvärr har jag inte något bra yrke för att emigrera. Har ett väldigt svenskt yrke. Varför valde jag inte utbildning efter möjlighet att emigrera?
Dumt.
Jäkla vinter.

Imorgon börjar jobbet igen efter en ledig vecka. Det lär bli tungt. Jag har sovit allldeles för länge på morgnarna och det lär straffa sig imorgon bitti. Men det har ändå varit värt det. Det är skönt att vara lite dekadent allt emellanåt.

Ett par nätter nu har jag haft svårt att sova. Kanske beror på fullmånen vad vet jag. Men det har inneburit mera lyssnande på talbok och igår kväll/inatt lyssnade jag klart på en bok som heter Water for Elephants av Sara Gruen (recension kommer). Och den boken hade ett så fantastiskt slut att när jag lyssnat klart så kände jag mig riktigt glad. Och då gick det ju inte att somna. Annars är talböcker suveränt när man har lite svårt att sova. Ofta när man ligger vaken så brukar det bero på att något ligger och snurrar i huvudet och om det inte gör det från början så brukar det sätta igång att snurra något i huvudet när man inte kan somna. Då är det bra att plocka fram sin talbok - jag lovar att om du skall höra vad de säger så går det inte att tänka på annat samtidigt. Alltså tömmer du huvudet på andra tankar och efter en stund brukar det gå bra att somna. Det enda som kan vara ett problem är om boken är så bra att det är svårt att sluta lyssna. Som den här. Fängslande. Och som sagt, suveränt slut.

Jag började lyssna på en annan bok efter den här och då klarade jag dock av att somna efter en stund.

Det där med talböcker kräver dock liten invänjning tycker jag - i början är det svårt att få samma häng på boken som man får när man läser den tryckt. Man stänger av ofta mitt i något sammanhang och när man kör igång så fortsätter det ju så klart där man stängt av. Och ibland är det lite svårt att förstå vad det är som händer då. Ofta får jag spola tillbaka lite när jag börjar igen. Det gjorde jag inte i början vilket innebar att jag inte alltid fattade förrän efter en lång stund.

Praktiskt är det också. Jag har en mp3-spelare med en liten fjärrkontroll. Därför kan jag köra igång utan att tända lampan eller röra mig speciellt mycket så det går bra att starta utan att väcka sambon. På med lurarna (som hänger över lådkanten i sängbordet) och så två små snurr på fjärrkontrollen så är man igång. Har man inte gjort något annat så går boken igång där man stängde av senast utan att man behöver peka på var spelaren skall starta. Behövs det går det bra att snurra tillbaka lite i boken med fjärrkontrollen också. Mp3-spelare med fjärrkontroll rekommenderas alltså. Dessutom är det bra att ha en ganska stor Mp3-spelare eller rättare sagt ett ganska stort minne. Jag har en 20 Gb. Det innebär att jag har plats med massor med musik och att jag dessutom alltid har ett antal talböcker som ligger på spelaren. Jag behöver således aldrig byta skiva eller vara orolig när boken tar slut. Det finns nya, olyssnade, som väntar. En talbok tar ganska stor plats så det krävs lite utrymme om man vill ha flera.

Det var min utläggning om talböcker. Som startade med att jag skall börja jobba imorgon. Japp.

Ca 30 st
Sambon och jag gillar hamburgare. Dock inte sådana där kladdiga man köper på hamburgerställen som McDonalds eller dylikt. Men sådana som någon lagt ner lite jobb på eller sådana som vi gör själva. Vi brukar emellanåt baka egna bröd, göra goda burgare med lite goda grejer till. Eftersom jag just nu är i en stor bakperiod så har jag även bakat hamburgerbröd att ha i frysen tills de behövs. Och försökt göra dem lite nyttigare. Det kommer nya, roliga mjöl hela tiden.

Ingredienser
7 dl vatten
50 gr jäst
2,5 tsk salt
1 dl matolja
1 ägg
1 dl solroskärnor
0,5 dl linfrö
ca 2 l fullkornsvetemjöl
topping
ägg
sesamfrö

Gör så här;
Värm vattnet till ca 37 grader.
Blanda ut jästen i vattnet.
Blanda ner salt, olja och ägg.
Häll ner solrosfrö och linfrö och rör ihop.
Blanda i mjölet och arbeta degen.

Dela degen i två delar som du rullar till en rulle.
Skär i bitar om ca 65 gr styck.
Rulla varje bit till en bulle och platta sedan ut till ett lagom stort hamburgerbröd.
Låt jäsa i ca 40 minuter.
Pensla med uppvispat ägg och häll på sesamfrö.

Baka i 225 grader i ca 12 minuter.

För den som är intresserad (syster och mamma kanske :)) finns det nu bilder från våran Rom-resa i november att titta på.

Genväg dit har du här.

Har du någonsin funderat på hur det skulle kännas att få en målning hängd på ett galleri?
 

Nu kan du testa det!
Gå in på Artpad och måla din lilla tavla och häng den sedan i deras galleri.
Rolig grej.
Någon som vill köpa min lilla tavla tror ni?

6 portioner (eller 4 beroende på koppstorlek)
Jag gillar Jan Mårtenssons deckare, åtminstone de äldre innan Homan blir gubbsjuk. Det roliga är att det i varje deckare finns ett recept. Den här chokladmoussen finns i "Mord i Venedig". Den är syndig och härlig. Det kan se ut som små portioner, men de räcker jag lovar. Den är väldigt mäktig. Också en av favoriterna här hemma, även om den inte får ätas för ofta.

Ingredienser
1,5 dl tjock grädde
0,75 dl strösocker
0,75 dl ljus sirap
1 hg osaltat smör
4 msk kakao

Gör så här;
Koka ihop grädde, socker, sirap och smör i en tjockbottnad kastrull tills massan håller ett mjukt karamellprov, dvs. inte så tjock som till en kolasås. Jag är inte så suverän på vad det innebär i grader, men ca 110 tror jag.

Rör ihop kakaon med lite vatten till en tjock gröt.
Häll kakaomassan i den fortfarande varma karamellmassan och rör om väl så att smeten inte klumpar sig.

Häll upp i crémekoppar eller i andra små koppar av samma storlek (ca 1 dl). Låt stå i kyl ett par timmar eller tills massan kallnat. Garnera med en klick vispgrädde.

Går bra att göra dagen innan den skall serveras.