Jag tycker det finns ett stort problem med recept. Och det är att det finns alldeles för många. Det har blivit fruktansvärt inne att laga mat. Det bara ramlar in nya, härliga kokböcker. På nätet växer antalet matbloggar och mer kommersiella sidor som Tasteline, Arla etc innehåller också massor av recept. Vi har massor av TV-kockar som konstant fyller vårt vardagsrum med bilder av underbar mat.

Jag som är alldeles för förtjust i mat suger i mig allt det här. Men det är för mycket! Hur ska jag kunna veta vilket recept jag skall laga? Vilket är godast. Det finns ju så många så jag måste verkligen välja, jag kommer aldrig att hinna laga alla recepten. Och sambon gillar ju att laga mat minst lika mycket som jag. Och han vill testa recept han också. Vilket innebär att mina tillfällen till att testa recept blir än färre.

Nu när det finns Internet så sparar jag massor av länkar till rätter som jag tror att jag vill laga. Jag har också en mapp i Utforskaren som heter Mat och jag kopierar över vissa recept i Word och lagrar dem i Mat-mappen. Och de här samlingarna bara växer. För att inte tala om att jag inte kan låta bli att köpa kokböcker då och då. Och sitter och läser dem som skönlitteratur. Det går utan bilder, men det är roligare MED bilder. Slutsatsen av allt det här är att jag har så många recept i mina samlingar att det gör det fullkomligt omöjligt att välja. Samt omöjligt för mig att komma ihåg alla recept jag sparar undan för att testa vid ett senare tillfälle. Detta innebär ju att jag missar massor av maträtter som jag skulle velat göra! Missar massor av fina smaker och maträtter. Det känns riktigt stressande. Jag gillar ju god mat! Jag vill HA god mat! Jag vill testa nya rätter! Pust!

Jag tror att  jag går och gör köttfärssås och spagetti.

Idag har sambon och jag tagit steg två i våra husköparfunderingar.
Första steget var att gå och prata lite med banken för att få veta lite om det här med lån.
Steg två var att börja titta på hus och det första var idag.
Det var ett jättemysigt hus med en riktigt fin trädgård. Dessvärre var det så lågt i tak på andra våningen i huset att sambon inte kunde gå rak (Han är två meter lång) och det kanske får vara ett krav man ställer på ett hus man bor i. Att man kan gå rak alltså. Så det blir inget med det. Jakten fortsätter alltså. Nästa visning blir på torsdag. Troligen blir det inte aktuellt med någon budgivning där heller, men det är ett hus som vi verkligen vill se.
Ja, ja bara att söka om och om igen på Hemnet.

12-15 st

Karelska piroger är vardagsmat i Finland. De kan köpas färdiga i vilken matvarubutik som helst. Och de är så goda! Rågdegen är tunn och hård och så härlig att bita i. Det låter inte gott när man hör vad det är i dem, jag menar rågdeg med osötad risgrynsgröt. Men det ÄR gott.
OK - lite fett med allt smöret, men man kan skippa det i värsta fall.
Hos mig är det här en stor favorit.
  
Bild lånad från http://www.moilas.fi

Deg

Ingredienser

6 dl rågmjöl

2-3 dl vatten

salt

Fyllning

2 dl ris

4 dl vatten

6 dl mjölk

salt

Äggsmör

4 kokta ägg

ca 75 g smör eller margarin

Gör så här

Degen:
Blanda alla ingredienser till en smidig deg. Forma en rulle och skär ut lika stora bitar till pirogerna. Kavla ut varje bit väldigt tunt i en oval.

Fyllning:
Koka ihop enligt anvisningarna på förpackningen till risgrynsgröt och låt kallna något. Lägg en klick fyllning på varje degplatta och vik upp kanterna runt om.

Grädda i ugnen ca 225 grader tills fyllningen fått lite färg och degen verkar färdiggräddad. Detta tar inte speciellt lång tid.

Äggsmör:

Hacka äggen och blanda ihop med margarinet till en röra. Inte säkert att det behövs så mycket margarin som receptet anger, prova dig fram.

Före servering:
Bred ut en klick äggsmör på varje pirog. Ät och njut!

Tips:
Om man har kalla i kylskåpet går det utmärkt att värma dem i en stekpanna med lite smör i botten.

Idag ramlade ”mer smak” ner i brevlådan. Coops medlemstidning. Där inne fanns på ett ställe följande text. 

  Jag bara säger: ?!?!?!?!? 

Brukar ni köpa godis därför att ni tror att det är billigare än äpplen? Och om ni hade fattat att äpplen var billigare så hade ni köpt dem istället? Tror ni att det fungerar på barn också? ”Nej, det blir inget godis idag, det är mycket billigare att köpa bananer.”

Naturligtvis får man skriva hur dumt som helst i sin egen tidning, men jag vet inte, jag skulle ändå tycka att en viss mängd sunt förnuft och självkritik är på sin plats.

1-2 portioner
Paprikapasta. Det här är en räddare i nöden många gånger när vi inte vet vad vi skall laga för mat. Det går fort att laga. Tar så lång tid att laga som det tar att koka pasta. Och det är lika gott varje gång! Bra vardagsmat.
  

Ingredienser
Pasta i lagom mängd (spagetti)
1 stor röd paprika
1/2 - 1 gul- eller röd lök
2-3 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
2-3 msk torkade örter; basilika, oregano, rosmarin
rikligt med parmesanost

Gör så här
Under tiden som du kokar upp pasta så gör du följande:

Häll olivoljan i en gryta och värm på.
Skala vitlöksklyftorna och dela dem på längden i två bitar.
Lägg ner vitlöksklyftorna i oljan. Rör lite då och då och tryck ut smaken ur vitlöken.

Hacka paprikan och löken i små bitar.

Ta upp vitlölksklyftorna när de börjar bli bruna, olivoljan har då tagit åt sig smaken.

Lägg i löken, fräs lite och lägg sedan i paprikan. Låt fräsa en stund i oljan.

Riv en rejäl hög parmesanost. Skall väl bli minst en dl rivet.

När paprika börjar bli mjuk lägger du i örtkryddorna. Låt fräsa lite till och se till att örtkryddorna suger åt sig oljan och vätskan från löken och paprikan. Ibland kan man behöva hälla i lite mera olja här. Viktigt att inte snåla på örtrkyddorna.
Salta och peppra.

När pastan kokt klart, häll av vattnet. Häll sedan ner paprikablandningen i pastan tillsammans med den rivna parmesanosten och rör om ordentligt.

Det här är väl kanske inte en alldeles äkta guacamole. Men den är vansinnigt god.  Och superenkel allt göra!
Jättegod att ha på tacos. Men också till grillat kött.
Passar också suveränt som dip, både till chips och grönsaker.
Eller som sås vid en köttfondue.
Och det går jättebra med lättfraiche.

Ingredienser
2 avocado
1 burk crème fraiche
1-2 vitlöksklyftor
ca 1 msk citronsaft
salt och peppar

Gör så här
Dela avocadon och ta ur kärnorna.

Gröp ur köttet.

Lägg alla ingredienserna i en matberedare eller mixer och mixa tills det blir bra. Smaka av då och då med salt och peppar.

Igår tittade vi på melodifestivalen. Och det var så roligt. Tyvärr missade vi första timmen. Vad det var som var så roligt? Jo jag råkade se att Melodifestivalen gick på en av digitalkanalerna BBC Prime och då tänkte vi att vi skulle kolla lite. Kunde vara kul att höra vad de säger i ett annat land. Och det var det! Kul alltså.

I den här kanalen hade de en ensam kommentator. Han var inte speciellt intresserad utan det lät mest som att det var han som drog nitlotten när man lottat om vem som skulle kommentera melodifestivalen. Hans kommentarer var obetalbara. Till och med omröstningen som brukar vara en pina blev riktigt roligt.

Lite exempel:

Tydligen hade den kvinnliga programledaren i början använt sig av ordet ”amazing” väldigt mycket för när det blev en liten paus mellan låtarna och det var en liten stund då programledarna skulle prata lite sa den engelske kommentatorn: ”They must say it has been amazing.” Och när Maria sedan sa det några gånger så vred han sig av skratt.

Om Carola så tyckte han att de sjöng ”ferocious” men att hon hade byxor av ”kitchen foil”.

Finnarna gillade han. Skrattade så fort han pratade om dem. Sa att de var ”the comeback of the klingons and the orchs”

Under en låt när där var dansande kosacker i bakgrunden och så försvann de ut då hojtade han: ”Bring back the kosacks!”

En annan fras: ”There have at least been a lot of legs in this contest”

Under snabbgenomgången så sa han om Spanien ”they simply don’t care anymore” och när det kom till Frankrike ”I don’t know what to say, - I don’t think France cares anymore either”

Under tiden som man visade upp Greklands musik under 4000 år satt han hela tiden och sa halvdumma kommentarer. När de kom in med någon slags skuggteater eller dockteater (några var utklädda till dockor och några gick bakom och styrde dem med en pinne) så kunde han inte prata längre. Då bara gapskrattade han.
 

Under omröstningen satt han och kommenterade både de som lämnade in röster och programledarna.

Om en med en förskräcklig skjorta. ”He must be wearing that shirt as a bet.”

Om en med vanlig kortärmad skjorta: ”Thank you for dressing up.”

Om en som talade lite högt: ”You don’t need a microphone dear.”

Om en som försökte skoja lite fast programledarna inte fattade: ”Oh, he is a fun one, I spotted that at once.

Mitt i omröstningen. ”Oh , this is taking forever. I don’t have a clue where we are anymore.”

När någon gav 12 till någon låt han tyckte var usel: ”Oh, you must be crazy! How can you give 12 points to THAT song”

Titt som tätt när det gick lite långsamt: ”Oh- come on, VOTE!”

Hela tiden satt han också och skojade om poäng till England, det framstod ganska klart att han inte tyckte att deras bidrag var något vidare.

Och själv kan jag bara säga: RÄTT LÅT VANN!!! Sällan har rätt låt varit så rätt någon gång! Till och med engelsmannen var nog ganska nöjd. Fast mest nöjd var han nog att det hela var slut så att han äntligen kunde få gå hem.

Lordi rules!!