Läs också om
Hemokromatos - Asta

Arkiv för november, 2005

Nu kom det visst lite vinter

Snö

Har varit en sväng i Stockholm. Och då kom visst vintern. På måndagen var det ett förskräckligt väder, snön vräkte ner, det var blött och äckligt och stora pölar på gatan. Igår såg det ut som ovan. Blå himmel, sol och massor med snö.


Jag tycker inte speciellt mycket om snö. Jo, på bilder och ute på landet, men inte där jag är. Jag tycker att det är halt och jobbigt. Men det kan jag inte göra så mycket åt. Tyckte dock ändå att det var lite effektfullt med snön.

I måndags kväll var vi på Standup. "Gammal är äldst" med Babben Larsen, Adde Malmberg och Lenny Norman. De var riktigt roliga. Jag var lite tveksam till Lenny Norman eftersom han enligt min åsikt drar skämt som är lite väl långt nedanför bältet. Men det verkar som att åldern börjar ta ut sin rätt för det var faktiskt ytterst få sådana skämt och istället riktigt roliga saker.

Kan någon förresten förklara hur det kommer sig att när man packar ner något med en sladd på, t.ex. laddaren till telefonen, eller headsetet, så kvittar det hur väl man vikt ned sladden så finns det ändå ungefär trehundra knutar på sladden när man tar upp den ur väskan? Jag fattar faktiskt inte hur det går till. Finns det någon slags sladdmonster i väskan vars enda uppgift i livet är att snurra ihop sladdar så mycket det bara går?

Vilken fest

Partaj

Ibland har jag funderat på att om jag skulle ha en fest för alla människor som jag känt genom livet, hur många mäniiskor skulle det då vara med på den festen?

De människor som skulle vara med på festen skulle vara sådana som jag haft någon typ av relation med. Inte sådana jag bara hälsat på på gatan. Klasskompisar, lärare, lekkamrater, kursare, arbetskamrater, vänner, bekanta m.m. Även om jag kanske inte tycker att jag har så jättemånga människor i mitt liv så är det bara att konstatera att det skulle bli ett jättepartaj. Och ett rätt häftigt partaj också, som att leva om sitt liv.

Det skulle inte vara så lätt att veta vilka som skulle bjudas in dock. Visst en del är enkla. Men massor av människor har tagit del i ens liv under en period och sedan försvunnit i periferin. I dagsläget finns det inget minne kvar av vare sig ansikten eller namn. Fast en sådan detalj är det bara att bortse ifrån när jag funderar på en sådan fest. Sannolikheten att festen blir av är inte speciellt stor. Men visst hade det varit kul!

Vissa andra människor har också funnits, fysiskt, i ens liv under endast en period, men finns sedan ändå kvar, i sinnet. Jag har t.ex. ett antal människor som jag i huvudsak har kontakt med en gång om året och det är vid jul. Inte bara med ett julkort utan även med några rader om vad som hänt under det gångna året. En gammal universitetspolare framförallt är väldigt duktig på det där. Hon skriver ett riktigt julbrev varje år och beskriver vad som hänt i hennes familj under det gångna året. Det är alltid lika roligt att läsa det där brevet och jag väntar alltid på det med spänning varje jul. Och trots de sporadiska kontakterna så finns vänskapen kvar. Jag skrev t.ex. själv i mitt lilla julmeddelande om min utbrändhet och vännen med julbrevet skickade mig en bok och en hälsning som värmde så mycket. Trots att vi inte har träffats på många år. Du får en hedersplats på festen K.

Men ni andra är inte heller glömda. Det blir många hedersplatser. Sedan undrar jag, alla de som inte länre finns i livet, bör de sitta vid ett eget bord? Eller är det diskriminerande? Tänkte nämligen att en del av de levande kanske skulle bli lite illa berörda om bordsgrannen var ett spöke? Det vore väl en fråga för ettikettsexperten Ribbing.

Vilken jättelokal det skulle behövas sen! Eller så får festen ske på en solig sommardag och så bygger jag upp ett helt nöjesfält. Kan jag planera en sådan fest kan jag nog även fixa fint väder.

Festen skulle även behöva hålla på i flera dagar för jag skulle vilja hinna prata med alla. Massor av människor skulle få berätta vem de var för det är bara att konstatera att många människor som jag känt har jag glömt. Alla gör inte lika djupa intryck. That's life.

Jag skulle även passa på att fråga en del människor om saker jag undrat över. Vissa av de här sakerna är 30 år gamla, men frågan - eller mysteriet - finns fortfarande kvar. De här frågorna skulle jag passa på att ställa. På så vis skulle jag slippa undra tills den dag jag dör. Som jag hade gjort annars. Tänk att kunna radera ut alla frågetecken som samlats under livet. Det vore verksam terapi det.

Alla mina djur skulle var med också. Flyta omkring i sina spökkroppar och vara lika goa och underbara fortfarande. Undrar om sköldpaddan jag hade fortfarande älskar att titta på TV? Och om Bimbo fortfarande älskar vitkål.

Oj, vad mycket det går att få ut av en sådan fest. Måste nog leta upp en festarrangör! Hallå där, Bindefeldt, Hallå...!

Gamla nyheter och godsaker

I fredags var jag på vårdcentralen för att lämna lite prover. Satt i väntrummet i laboratoriet och tänkte att jag skulle läsa en tidning. Plockade ner en Sköna hem för att kolla lite trender. Under snart två år har jag varit på det här laboratoriet ett antal gånger nu. När jag bläddrade i tidningen tyckte jag därför jag kände igen den. Den måste vara flera månader gammal tänkte jag. Och det stämde. Tidningen var från augusti. 1993.

Hann tyvärr inte kolla åldern på de andra tidningarna, skall göra det nästa gång. Men funderade på om jag skulle lämna in ett förslag om att de åtminstone kunde ha tidningsutbyte en gång vart tionde år.

Igår var det dammiddag hemma i lägenheten. På jobbet turas vi om att ha sådana middagar. Vi går ihop två stycken och bjuder de andra och till slut har vi gått laget runt. Och då börjar vi om igen. Det här är en väldigt trevlig tradition som startades av mig och en annan tjej för massor av år sedan. Vi hade inte tänkt att det skulle vara något återkommande, men det tyckte de andra "damerna" och så var det hela igång. Och vi har alltid väldigt trevligt. Det pratas om helt andra saker än på jobbet. Igår var det nog tusen extra trevligt. En av dem som var med hade inbokat skjuts hem cirkus kvart över elva och jag vet inte hur många gånger hon sa att "Jag vill inte åka hem NU! Vi har ju så roligt". De sista gick hem strax efter ett. Menyn blev riktigt lyckad.

När de kom fick de bubbelvin och stekta mandlar och cashewnötter. (skållad mandel och cashewnötter steks i lite olivolja och sedan häller man på flingsalt och piripiri och serverar det varmt).

Till förrätt fick de klassikern tomat, mozzarella, rödlök och basilika med nybakt vitt bröd.

Till huvudrätt fick de Lenas fläskfilé (som hittas i menyn till vänster i den sidan du får upp) tillsammans med klyftpotatis och sallad. Måste ha uppskattats för folk tog om flera gånger.

Fast den stora succén var efterrätten Tant Helenas Chokladmousse (kolla under rubriken Efterrätter till vänster i sidan du får upp). Den är SÅ himla god. Och det tyckte alla andra också. Receptet skall spridas på jobbet på måndag.

Och efter detta fick de kaffe och avec.

En riktig helkväll således. Kanske inte så konstigt att jag sov till halvelva idag! :)

Frost på rutan

Var och tappade mig på blod idag. Då fick jag skrapa bilen. Varje år så är det en skräckupplevelse. Första gången man behöver skrapa rutorna. Eftersom jag inte gillar vinter så är det där första vintertecknet inte välkommet. Usch och fy!

Tänk om man vann 122 miljoner på Lotto. Då kunde vi säga upp oss på jobbet och flytta till ett varmare land. Fast jag förmodar att det krävs att man spelar på Lotto för att vinna. Eller?

Höst eller sommar?

Höst

Nu börjar det nästan bli lite läskigt med värmen ute. Visst det är skönt att slippa ta på sig vinterkläder och att slippa snö och slask och frost, men det är inte naturligt. Det känns som att det något som är allvarligt fel ute. Och det tyder väl alla orkaner också på har jag förstått. Eller är det alla orkanerna som gör att vi har det så varmt? Något känns i alla fall inte riktigt rätt.

I fredags kväll var vi ute på en långpromenad. Vi gick ut ganska sent så jag tog på mig en tjock jacka eftersom jag tänkte att det skulle bli kallare framåt kvällen. När vi kom in vid tiotiden på kvällen var det fortarande lika varmt som när vi gick ut lite drygt tre timmar tidigare. Och jag var genomsvett för jag hade alldeles för varma kläder på mig. Vi kunde sitta ute på en bänk utan att ens bli kalla. Halvtio på kvällen i november?!?!

Till alla mina döda

Allhelgona

Ikväll har sambon och jag genomfört en av våra årliga traditioner. Vi har tagit oss ut till stans största kyrkogård och tänt ett par ljus i minneslunden. Det är en jättestor kyrkogård, med träd, backar och vatten och under allhelgonahelgen är där marshaller uppsatta längs med gångarna och så såklart alla ljus som människor ställt upp. Synen av alla dessa ljus i mörkret är oerhört vackert och oerhört stämningsfullt.

Varken sambon eller jag är religiösa, men jag tycker inte man behöver vara religiös för att hedra och minnas sina döda.

Så ikväll fick de min tanke

Till
Pappa
Arne
Karin
Farbror Ragnar
Mojjan
Bitte...
Till alla mina döda.

Jag minns er än.

Det här med blinkers

Jag undrar om jag har missat något. Är det som så att det här med blinkers är extrautrustning på nyare bilar? Vi köpte bil förra året och då följde det med blinkers, men å andra sidan köpte vi liksom ett färdigt "paket" så att det kanske var som så att blinkers ingick i det paketet. Är det kanske som så att det är svindyr extrautrustning dessutom? Verkar nämligen som att folk väljer andra saker istället för blinkers. Är det som så att man måste välja mellan AC eller blinkers? Hm.

 

Eller är det som så att det inte längre ingår i kraven i körkortstestet? Att det bara tas upp på extralektioner som är valfria och kanske dessutom extra dyra?

 

Har funderat en hel del på det här eftersom det verkar som att färre och färre människor verkar använda blinkers när de svänger. Och det kan väl ändå inte vara som så att de bara struntar i det? Det måste väl finnas någon annan orsak. Som att de saknar blinkers? Eller inte vet hur de skall göra.

 

Hm. Måste nog undersöka det där lite närmare. Kanske måste starta en rörelse. Som kräver att det skall installeras blinkers på alla bilar. Igen.

Det är mycket nu

Papper

Så här känner jag mig just nu. Vi håller på med en upphandling på jobbet och det är MYCKET papper och det gäller hela tiden att ha tungan rätt i mun. Och emellanåt så är det som att högarna blir så höga att jag knappt ser över dem. Men snart är det över! Snart är upphandlingen klar och har vi tur så är det inte någon som överklagar heller.


Huva!


Längtar!

 


Besökare under :