Arkiv för juli, 2005

Satt och snurrade på det där med livet. Att det händer så många olika saker samtidigt. Både bra och dåliga. Och ändå så går livet på som vanligt och man är både glad och ledsen.

Ta mitt liv just nu t.ex. Jag har en nära kollega som just genomgått en väldigt farlig operation för att få ut en tumör som annars kan förstöra hela hans liv. Något som operationen också kan göra, inga garantier har lämnats. Jag vet inte hur det har gått för min kollega, jag förstår att hans familj inte tänker på att ringa till jobbet i första hand och själv lär han inte vara ringbar vare sig om operationen gått bra eller inte. Tumören sitter på en sådan plats att han inte lär kunna göra så mycket saker på ett tag efter operationen.

Samtidigt sitter sambon och jag och planerar semester och känner oss nöjda och belåtna med det. Det blev inte Heidelbert utan ett annat ställe. Hotellet i Heidelberg var fullt och vi hittade ett annat som såg så trevligt ut att vi tog det istället. Plus att jag kom på att vi måste ha ett grönt kort till bilen. Och så kom vi på att en sån där Assistservice till bilen vore ganska bra att ha så det har vi också fixat. För att inte tala om ... Ja det är en del att fixa helt enkelt.

Och i den ännu mindre världen funderar jag på min träning. Var uppe på löpbandet igår igen. Benen höll bra, vilket var väldigt positivt med tanke på alla mina problem med benhinnorna, men orken var sämre. Jag har dock varit borta och säkert inte sovit lika bra som hemma (man gör ju nästan aldrig det) så kanske det är en förklaring.

Idag skall jag tappas på blod igen. För hemokromatosen. Min hemokromatos som är en struntsak i sammanhanget. Grattis till syrran förresten som hade blodbrist i måndags, något som betyder att hennes järn börjar sjunka. Äntligen!! Tänka sig att det finns anledningar att vara glad över blodbrist.

Som sagt. Det händer saker hela tiden runt omkring en. Och man lever vidare ungefär likadant hela tiden. Man gör sina vanliga saker, man tänker sina vanliga tankar och ändå är det drama runt omkring en hela tiden. Det är väl det som är livet.

Eller för att tjata:

"Mma Ramotswe hejdade sig. Det var dags att plocka upp pumpan ur grytan och äta den. I slutändan var det vad som löste dessa livets stora problem. Man kunde tänka och tänka och inte komma någon vart, men man måste fortfarande äta sin pumpa. Den fick ner en på jorden igen. Den gav en en anledning att fortsätta. Pumpa."

Ur Damernas Detektivbyrå. Så det kanske är det som är livet egentligen. Pumpa...

Har varit nere en sväng i Skåne och hälsat på min mamma. I fönstret hade hon en orkide med två stänglar. Hon är en hejare på orkidéer min mamma. Lyckas få dem att blomma om och om igen.

Och nu när jag var där fick jag för mig att leka lite med digitalkameran. Det är väldigt vackra former på de där orkidéerna. Framförallt när man kommer riktigt nära.

Av någon anledning så är det helt OK i Sverige att klaga på vädret. Det är liksom till och med ett väldigt vanligt samtalsämne. Men detta gäller INTE när det är soligt och varmt. Då heter det "Usch vad jag är varm, men man skall inte klaga.". Nåja, nu gör i alla fall jag det. Jag klagar. Jag tycker att det är för varmt. Och jag tycker det är för kvavt. Jag trivs INTE med vädret som det är just nu. På vårat jobb är det som i en bakugn och någon gång efter lunch tar dessutom allt syret slut.

Så hör ni:
"JAG ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR VARMA VÄDRET."

Jag orkar ju ingenting...

 Igår sken solen så härligt och himlen var så blå, så vi beslutade oss för att kasta oss in i bilen och ta en tripp till havet.

När vi kom dit var det så härligt. Vi hittade en bra plats och ägnade oss åt sol och bad. Och vattnet var så otroligt VARMT. Det var nästan som att vara vid Medelhavet. Alldeles ljummet. Gissa om jag tillbringade mycket tid i vattnet?

Plötsligt börjar det se ut så här och vi ser blixtar på håll. Tänker att det är nog bäst att ta sig upp till bilen. Det verkar som att alla andra tänker samma sak och stranden töms snabbt.

Vi tar oss upp till bilen och funderar på vad vi skall göra nu. Hur som helst börjar vi köra från stranden. Sedan startar regnet.  Det första är en droppe som säger PLAFF på rutan. Känns som om den droppen innehöll uppemot en deciliter vatten.

Och sedan öppnar himlen sig. Världens regnskur kommer. Vi ser stackarna som cyklar från stranden bli dyngsura när vi kör förbi dem. Vi kör vidare mot en godisbutik som inte ligger så långt därifrån. Bara för att ha någonstans att ta vägen.

Plötsligt händer nästa fenomen. Det börjar hagla! Stora hagel. Duns säger det på biltaket och vi börjar bli rädda för bucklor. Kör som galningar och ställer oss i kanten av en träddunge för att  få lite skydd. Tog en bild  av hagel på marken, men dels blev den lite suddig (svårt att öppna rutan och ta en bild när regnet vräkte ner) och dels hade haglet börjat smälta.

Satt och spekulerade i hur det gått för dem som vi tidigare såg cykla. OK - det var inga hagel som slår ihjäl  någon, men om man cyklar i baddräkt eller med bar överkropp så var de tillräckligt stora för att göra rejält ont. Men, det lär vi aldrig få veta. Spekulerade också om vi skulle få skador i lacken av det här vädret.

När det verkade avta körde vi iväg. Då kom en skur hagel till! Vi hittade en ny träddunge och kom fram till att var lika bra att vi stannade en stund så vi hade picknick i bilen och käkade mackor.

Plötsligt ljusnade det lite igen och regnet avtog. Då tog vi oss till den där godisbutiken, och dit verkade alla andra också ha åkt! Men vi köpte i alla fall oss lite helt onödigt godis. För min del blev det hockeysnus. En favvis! :)

Efter att regnet upphörde så funderade vi på vad vi skulle hitta på. Skulle vi köra längre söderut för att se om stränderna där var i solsken. Men till slut beslutade vi oss för att ta oss tillbaka till stranden vi var på från början.

Där var inte sol, men ett härligt sken och det visade sig att vattnet var fortfarande härligt varmt. Så vi tog oss ett par rejäla dopp. Framförallt jag.

Satt sedan i våra brassestolar och njöt av stillheten (gissa om vi var ganska ensamma på stranden) och vågornas svall ganska länge faktiskt.

Så hur som helst var det här en härlig dag.

Min lelle dator är trasig. Alltså min bärbara. Det gör mig nästan lite "handikappad" känns som att det är något som fattas. Visst vi har en stationär också, men det är inte samma sak som att sitta i soffan med min bärbara. Men, men det är bara överflödsproblem.

Satt och diskuterade det här med bombdåden i London. Förstår mig inte på sådana där saker alls, jag har inte ens fattat vad de egentligen vill sådana som lägger ut sådana bomber.

Vad vill de egentligen uppnå?

Precis som USA i Irak sa sambon. Och visst han har rätt.

Jag tycker att attacken  på Irak är lika mycket terrorism som det här. Bara för att Bush ville ha ett krig precis som sin pappa. Vill inte på något vis understödja det som hände i London, eller i NY för den delen, det är hemskt, det är onödigt och det finns inga ursäkter. Men vad är det egentligen som gör en sak till terrorism och en annan till en OK handling? När båda handlingarna går ut på fördelar för egen del samt att det är OK att döda massor av oskyldiga människor för att genomföra sin handlingar? Det är en konstig och otäck värld vi lever i. Den som är rik och kan tala för sig klarar sig alltid. Det gäller inte bara i privatlivet, det gäller även knäppa politiska ledare.

Igår letade jag efter ett skissblock eftersom jag tänkte skissa lite smycken. Hittade ett litet skissblock i en låda, men upptäckte snart att det var i princip fullt. Det mesta i blocket var skräp, men så hittade jag några bilder från en cykelsemester till Bornholm för ungefär hundra år sedan.

Blyertsteckningar som dessutom var ganska svagt ritade. Skannade i vart fall in en och lyckades göra den lite mörkare i fotoeditorn. Undrar vad jag tänkte (det är som sagt var ungefär hundra år sedan så jag har ingen aning om vad jag verkligen tänkte). Om jag tänkte mig vara någon konstnär som skulle bli känd genom sina tecknade reseberättelser. Inte så lätt att veta. Men vad jag i alla fall minns är att det var en härlig semester. Bornholm är en perfekt ö att cykla runt på. Inte så stor, så man fixar att cykla runt hela. Och inte så många backar. Finns några jättebranta backar som där faktiskt var varningsskyltar på, men i övrigt så var det ganska platt. Rekommenderas verkligen. Och i söder - fantastiska stränder.

När jag satt där med mitt skissblock kom jag att tänka på sådana där konstnärer man hittar vid nästan alla stora turistattraktioner runt om i världen. Vet inte om ni har tänkt på dem, men de brukar göra bilder i svart tusch som de sedan färglagt ganska enkelt. Vad jag funderade på var hur den här stilen att teckna/måla har spritt sig över världen? Finns det någon kurs för turistmålning? Eller har någon börjat och så har stilen långsamt spritt sig. Stilen är ju enkel, det går snabbt att fixa många bilder och ändå är den fortfarande tillräckligt avancerad för att vara snygg. OK inga större konstverk, men helt OK för de flesta av oss. En liten bild av kanalerna i Venedig, eller av Big Ben eller Frihetsgudinnan eller varför inte Eifelltornet. Hötorgskonst för turister eller något sådant.

Men hur har stilen spritt sig? Ytterligare ett av livets mysterier...