Man kan ju tycka att det skulle väl inte vara så farligt att ha för mycket järn. Men det är som med allting annat, för lite eller för mycket skämmer det mesta. Det här kan hända om man har hemokromatos.

I initialstadiet ger hemokromatos inga tydliga symptom. Symptom som man i det här stadiet kan tänkas söka för är;

• Matthet
• Trötthet
• Magont
• Ledbesvär
• Sexuell olust
• Impotens hos män
• Utebliven menstruation hos kvinnor

För min del var det tröttheten som märktes av, detta trots att mina värden inte var så höga. Och jag har senare märkt att jag blir trött så fort min järnmättnad stiger. Så man kan få symptom ävn om man precis har börjat samla på sig.

Har man börjat samla på sig lite mera järn kan allvarligare symptom dyka upp.

• Levern är det organ som först reagerar. Sjukdomen hittas numera oftast vid utredning av förhöjda levervärden, där man inte har någon annan rimlig orsak till dessa. Levern blir inflammerad, man får fettinlagring i levern, och om sjukdomen inte behandlas, får man småningom levercirrhos. Ifall sjukdomen lämnas obehandlad (därför att den inte upptäckts! - annars behandlas den nog) har patienten en ökad risk att få levercancer på äldre dagar.
• Huden får en typisk metallgrå pigmentering. Att associera till "Stålmannen" hjälper en att minnas detta typiska symtom! (det står så överallt - att huden skall bli grå alltså. Men något som min syster fått pa nedre halvan av benen och på underarmen och som jag fått på båda mina fötter är gulbrunaktig hy - ser nästan solbränd ut - som blir lite hårdare och liksom lite läderaktig - min försvinner nästan helt när järnvärdena är låga, men kommer tillbaka när de stiger)
• Pancreas (bukspottskörteln) tar skada av järninlagringen, insulinproduktionen går ner, och som en följd av detta får över hälften av patienterna obehandlade en diabetes mellitus, dvs. diabetes typ II.
• Även andra endokrina (hormonproducerande) körtlar tar skada. En nedsatt funktion av könshormonproducerande körtlar kan leda till impotens
• Lederna tar skada. Närmare hälften av patienter med hemokromatos har ledbesvär närmast i form av ledförslitningar. Den exakta orsaken till ledbesvären är okänd. Till skillnad från de andra manifestationerna av hemokromatos fortsätter ledbesvären oftast trots att sjukdomen behandlas, men brukar nog vanligen inte bli alldeles svåra eller invalidiserande.
• Hjärtat tar skada av järninlagringen. Obehandlad kan sjukdomen leda till hjärtsvikt och rytmstörningar av olika slag. Vid en oklar hjärtsjukdom hos en medelålders människa bör man nog utesluta hemokromatos som orsak.
• Andra symtom, som kan förekomma, är oklara magsmärtor och neurologiska symtom.
• Ifall man inte behandlar sjukdomen, är risken för levercancer ungefär 200 gånger större än för normalbefolkningen, och var fjärde med obehandlad hemokromatos drabbas av levercancer.