Resor

Snart har vi semester sambon och jag. Nästa vecka åker vi till Dublin och skall vara där en hel vecka. Det ska bli så SKÖNT. Ingen av oss har egentligen tid, jobbet tar just nu all tid. När vi bokade resan så kändes det som vi hade tid, och sedan gick det inte att boka av, så nu åker vi i alla fall. Och ibland tror jag att den semester som man egentigen inte har tid med är en semester som kan ge dig andrum. Vi har visserligen köpt oss en guidebok över Dublin, men jag vete tusan om vi ens har öppnat den ännu. Men det gör inte något. Det viktigaste är att komma iväg, att inte KUNNA jobba. Vare sig med hemmet eller med jobbet. Och vi MÅSTE egentligen inte göra någonting i Dublin heller. Mer än att vara. Jag tror vi behöver det just nu. Bara vara.

Sitter och går igenom bilder från sommarens semester. Ett "problem" är att jag tog bilderna med nya kameran. Och jag tog dem i ett format som heter RAW. Det är liksom ett digital negativ som innehåller allting som kameran uppfattat. De här bilderna kan man sedan bearbeta med ljus m.m. i de fall man misslyckats. Och sedan lagrar jag om dem i ett annat format. I mitt fall JPG. Men det tar lite tid. Jag har i alla fall börjat lägga ut lite bilder på min Flickr.sida. Det blir några bilder då och då. Jag måste ju sitta och tänka också varje gång jag börjar med en ny bild. Lite grand om var den är tagen, hur vackert det var etc... Så jag har semester en gång till jag.

Stuibenfallet i Ötztal t.ex. Tyrolens högsta vattenfall. Där fanns en avsats som var väldigt nära fallet. Där tog jag på mig regnstället och gick ner och ställde mig. Det var häftigt! Det gick knappt att stå stilla, det blev så starka vindar från vattnet. Jag gillar att känna naturens styrka - i måttliga mängder naturligtvis!

Fint väder var det också! I alla fall en stor del av tiden. Ovanför fallet låg en restaurang där jag käkade forell. Den färskaste forell jag ätit någon gång tror jag. De hade nämligen forellerna i en behållare strax bredvid forsen och forellerna hämtades därifrån när någon beställde det. Lite trist för forellen, men som tröst för forellen kan jag i alla fall säga att den blev väldigt bra tillagad och var väldigt god!

Nu har vi varit ute och rest i tre veckor. Två veckor i Österrike och en vecka i Italien. Det är verkligen trevligt med vandringssemestrar. Och det är verkligen något visst med berg! Nu skall jag försöka komma igång med det vanliga livet igen.

Äntligen semester! Det har varit tungt de sista två veckorna. Men nu är det alltså dags! Är hemma och förbereder för resan. Vi sticker direkt när sambon kommer hem från jobbet och tar oss till Trelleborg där vi tar nattfärjan till Travemünde. Sedan blir det en vecka i Österrike, en vecka i Italien och sedan ytterligare en vecka i Östterike. Har vi inte dåligt väder hela tiden skall man komma hem i bättre form än när man åkte.

Inte för att jag varit duktig på att uppdatera här på ett tag, men nu blir det alltså ännu sämre! För nu försvinner jag snart på semester!!!!

För den som är intresserad (syster och mamma kanske :)) finns det nu bilder från våran Rom-resa i november att titta på.

Genväg dit har du här.

Jaha, nu är det nästan en vecka sedan vi kom hem från Rom och den veckan har bara svischat förbi. Vet inte riktigt vart den tog vägen.

Rom var härligt. Och vilken tur vi hade med vädret. November skall vara den regnigaste månaden, men vi hade solsken och blå himmel. Satt på uteserveringar och bara njöt. Jag hade ändå jacka som skulle klara regn, skor med rejäla sulor och vi hade paraplyer. Men vi var INTE ledsna för att de inte behövdes.

I Rom finns det hur mycket som helst att titta på. Och ja, vi körde mycket av det som man SKA se. Men inte bara för att man ska se det, utan vi ville verkligen se det vi såg. Vilken fantastisk historia! Och vilken rik stad Rom måste varit under många århundraden. Det var inte bara under romartiden som det byggdes dyra, fina hus.

Men det roligaset av allt var nästan trafiken. Dels att bilarna körde precis som de själv ville. OK, de stannade för rött ljus, men var de först så körde de alltid en bit över linjen först. Bara så att man skall veta att de visserligen stannade, men bara för att de själva ville. Och hur de parkerar skall vi inte diskutera. De parkerar ÖVERALLT. Ibland till och med mitt på gatan, om bara gatan är bred nog. Och pyttiga små bilar hade de flesta av dem. Så korta att de nästan kunde parkera på tvären. Och de parkerade på övergångsställen och ända fram till varje gatuhörn. På en gata som bestod av fyra enkelriktade filer hade tre av dem gjorts om till parkeringsfiler. I en fyrvägskorsning stod två bilar mitt i korsningen. Verkligen mitt i korsningen, som en rondell typ. Och nio av tio bilar var bucklade. Den tionde bilen som inte var bucklad var antingen så ny att den inte hunnit bli bucklad ännu eller så kom den förmodligen utifrån. Gissa om jag kollade in bilar. Försökte ta lite bilder, men det galna syns inte alls lika bra på bilderna så det är inte mycket att visa upp.

Gott kaffe hade de! Och i centrala delarna hade de dessutom hutlösa priser på det, inklusive på allting annat ätbart. Vi bodde i Monteverde, där vi hyrde en lägenhet och en fika som kostade 2,50 Euro där kostade 15 Euro inne i de centrala delarna. Så vi körde lite matsäck. Bra att ha när man bara behöver något att stilla hungern med för att kunna fortsätta. De gånger vi verkligen ville äta eller fika så fick det kosta. Men ibland behöver man bara lite energi och den har man kanske inte lust att betala 200 kr för.

Rom kan således rekommenderas. Och för vår del var det nog en perfekt tid. Dels hade vi alltså superväder, dels var där lite turister så man kunde gå runt och kolla allting utan att behöva stå i kö. Åker vi till Rom en gång till så har vi ju gjort en massa måstesaker och kan således ägna oss åt helt annat. 

Sitter i soffan och tar det lite lugnt. Lugnet före stormen kanske. Sambon sover ännu, men så fort han gått upp lär vi få sätta igång med packning. För imorgon bär det av till Rom! Jippi.

Så imorgon: Rome, here we come!

Från Reseguiden.se

I år var andra sommaren som vi varit i Östterrike och vandrat. Och andra året som vi har haft supertur med vädret också. 

Att vandra är oerhört avkopplande för själen. För att inte tala om att det är nyttigt för kroppen. Man bygger upp både bra benmuskler och bra flås. Det är inte bara att gå långt i flera timmar, det handlar om att gå upp och ner ett antal meter också. En vandring för oss varar fyra till en sju-åtta timmar. Och då är fyratimmars inte den vanligaste vandringen.

Ganska mycket packning krävs också på vandringarna. Regnkläder, lite varma kläder, vatten och så energi i form av något att äta. När vi är i Österrike är näringen oftast fullkornsbröd och färdigskivad ost. De har så himla gott färdigskivat fullkornsbröd och så himla god färdigskivad ost. Tilsiter som kan köpas på Spar är supergod. Så oftast stoppar vi bara ner en paket bröd och en paket ost i ryggsäcken på morgonen. Och hjälp vad man längtar efter den där mackan sedan när man är igång. Oftast tar det en till två timmar tills vi tar första mackan. Vi hittar ett bra ställe och så plockar vi upp vårt brödpaket och vårt ostpaket och fixar till en macka. Sedan är det bara att njuta. Både av mackan och av utsikten som vi nästan alltid har framför oss samtidigt.

Kan man göra någonting annat än må bra vid ett sådant tillfälle?

Jippi- nu har vi redan planerat och fixat nästa semestertripp! Vi har bestämt oss för att åka till Rom i slutet av november. Har fått jättebra priser via Ryanair (även om jag starkt ogillar deras sätt att lägga till saker på priset hela tiden - och därför nästan knappt hade lust att boka, inte pga priset utan på grund av sättet) och sedan bokat en privat lägenhet. Om allting hoppas får vi resa plus boende i en vecka för två personer för 4.700 kr. Visserligen i lågsäsong, men ändå! 2.350 kr per person, det känns billigt. Sedan går det såklart en del pengar när man är där, men hur mycket det blir bestämmer man ju helt
själv.

Känns hur kul som helst, ingen av oss har varit i Rom förut, men båda har varit intresserade. All kulturhistoria och så all god mat! Hur spännande som helst.

Men återigen. Jag ogillar skarpt Ryanair's sätt. Jag gör en sökning och får ett pris. När man skall börja betala så får man först veta att det kostar extra att ta med sig bagage. Och i nästa steg får man veta att det kostar extra att betala med kort. Även om det är enda sättet att betala sin biljett. Som sagt, våra flygbiljetter blir jättebilliga ändå, men sånt här beteende gör mig skitsur. Hade inte sambon lugnat ner mig hade jag hellre valt ett dyrare bolag, eller struntat i hela resan, bara för att jag blir så upprörd av sånt här. Hade de från början skrivit att "Om ni tar med er varsitt bagage så kostar resan, med expeditionsavgift XX kr" så hade det varit helt OK för slutpriset är lågt, men jag AVSKYR när man lägger på sak efter sak efter sak. Även om jag känner mig skitnöjd så retar jag mig faktiskt fortfarande och är INTE säker på att jag är nöjd med att ha bokat resa via Ryanair.

Andra veckan i Österrike så bodde vi i en liten ort som heter Nauders och som ligger väldigt nära Schweiz och Italien. En av dagarna tog vi oss därför en liten tripp till Merano i Italien. Strax efter gränsen så åkte vi förbi en sjö och jag tyckte jag såg ett torn i vattnet där. Sa till sambon att vi måste kolla när vi åker tillbaka. Sagt och gjort. Vi tillbringade dagen i Merano. Käkade god mat, var och köpte vin och trängdes med folk på shoppinggatan. Köpte lite italienska delikatesser bland annat. Sedan när vi åkte tillbaka så höll vi ögonen öppna och jo, där var tornet. Där fanns också en stor parkeringsplats så vi stannade till där. På platsen fanns också en förklaring till det mystiska tornet i vattnet.

Sjön, eller dammen som det är numera, heter Reschensee, eller Lago di Resia. Från början var Reschensee en liten sjö omgiven av ett antal små samhällen. Området blev förresten Italiensk efter första världskriget och ligger i ett område som fortfarande heter Sydtyrolen. I slutet av 30-talet så bestämde fascisterna i Italien att Reschensee behövde bli större. Någonting med elektricitet och så. Detta innebar att ett stort område skulle läggas under vatten. På detta område låg ett antal mindre samhällen. Ett av dessa samhällen var Alt-Graun. Det här skapandet av dammen Reschensee tog lång tid att förbereda och genomfördes inte i sin helhet förrän i början av 50-talet. Men då var de här samhällena helt täckta av vatten. Utom kyrktornet i Alt-Graun. Kyrktornet som fortfarande sticker upp ur vattnet. Och som blivit en väldigt känd sevärdhet i Sydtyrolen. Något som vi förstod när vi stannade på parkeringsplatsen där. Och visst är det lite udda?